Aj.

Ja, nu börjar man vara trött efter 5 månaders slit. Varje dag, samma sak. Hur kul är det att vakna med ont i magen? Att gå och lägga sig med ont i magen? Att äta med ont i magen? Ständigt ont i magen.

Krafterna börjar tryta. Undra om det alltid ska vara såhär? För i så fall ser jag faktiskt ingen mening. Det här är inte ett liv, det här är ca 150 dagars lidande. Och än visar det inte tillstymmelse till att ge sig. Jag är så himla trött på det nu. Orkar faktiskt inte.

Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0